Ord

Jag vill kasta något i marken, skrika tills jag inte kan skrika mer. Fan. Fan. Fan. Jag har så mycket ilska som jag inte kan få ut, så mycket frustration inom mig som jag inte kan bli av med. Jag vill slänga hundra tallrikar i marken och se dem gå i tusen bitar. Ögonen sprängs av tårar och jag förstår inte hur, hur fan jag kan göra så dåliga resultat. 

Igår testade jag min styrka i vänster knä. Resultatet blev 37%. 37% i jämförelse med mitt högra knä. 37%?!?!? i mitt högra knä har jag 100% styrka och i mitt vänstra 37%. På riktigt? Jag som har slitit i flera veckor med pass varannan dag. Jag som gett mig fan på det och alltid gjort en repition extra istället för en mindre. Med en muskelstyrka på endast 37% är jag långt ifrån att kunna börja jogga, jag är långt ifrån att kunna börja med sidoförflyttningar. 

Det känns som ett misslyckande, jag borde varit starkare, men jag förstår inte hur jag skulle lyckats med det. Jag har gett allt den här månaden. Jag står och trampar och fasaden av styrka är slut. Hjärnan har kommit ikapp och jag saknar. Jag saknar allt som har med handbollen att göra. Jag saknar känslan av att göra en bra grej i försvaret, jag saknar att göra en tom övergång som leder till mål, jag saknar att få stå på den där förbaskade planen. Ibland funderar jag på att bara skita i allt, strunta i det och inse att jag inte var gjord för den här sporten men så varje gång när jag går ner till d-hallen så springer det i kapp mig att jag älskar handbollen. Jag älskar den så oerhört mycket att jag tycker det är värt att riskera allt, det är värt att våga släppa taget, det är värt det här. Det är värt att känna sig trasig nu för att sedan få känna sig hel igen. 

Framför mig har jag nu en månad med ren rå styrketräning för HELA kroppen. Jag kommer lägga stor vikt på benmuskulaturen men även räkna med arm och bålträning. Om 4 veckor ska jag testa mig igen och då SKA resultatet visa över 45%.

Jag har inte tid att inte orka, jag har inte tid att inte kämpa.

Nya krafter, ny vilja och ny ork. Hur jag nu ska hitta den. 
Dagbok, Korsbandsoperation, Tänkvärt | | 2 kommentarer |

1 vecka i fjällen













Hej! Nu är vi Ä N T L I G E N på väg hem efter 1 vecka i fjällen, närmare sagt Storulvån & Sylarna vilket ligger några mil ifrån Åre. Igår vid 19.00 rullade nattåget hemåt igen och det har verkligen gått över förväntan. Vi började i söndags förra veckan med nattåg upp till Duved, därifrån åkte vi buss ut till Storulvån. Första dagen vandrade vi 12km med packning(15kg i ryggsäck) vilket gick hur bra som helst. Jag höll mig i den bakre delen av klassen och kunde ta flera pauser. Vi slog upp tälten mitt på fjället vilket var hur vackert som helst, så orört och häftigt. Vi somnade mellan 8 och 9, alla var svintrötta efter resan. Dagen efter gick vi ytterligare 12km med full packning och på eftermiddagen kom vi fram till Sylarna där det fanns en fjällstation med toalett, shop osv. Vi satte upp tälten utanför och var där till torsdagen då vi gick tillbaka till Storulvån (16km) där vi tältade en sista natt innan vi igår tog nattåget mot Västerås. Vid sylarna hade vi dagsturer utan ryggsäcken vilket var häftigt då man kunde njuta lite mer av all häftig natur.

Knät har känts så himla bra rent ut sagt och allt har flutit på. Jag har vandrat med gåstavar för att underlätta för knäna vilket jag känner har varit till  hjälp. Den enda gången jag känt av knäna var i den sista vandringen när vi gick 16km med packning. Då gick det riktigt trögt och jag kände mig sliten. Jag tog mig dock igenom det och känner mig riktigt stolt såhär efter.  

Jag har gått någonstans runt 5 mil med packning och det är något jag trodde skulle vara omöjligt efter tre månader. Nu kan jag checka av det från listan och blicka mot nya utmaningar. Äntligen. 

Nu ligger jag dock 1 vecka efter i rehaben rent styrkemässigt men jag räknar med att benen ändå har fått jobba under veckan som gått. Längtar tills jag får komma till gymmet och köra igen, längtar tills jag kan höja vikterna. 

Nu har vi ca 2h kvar tills vi kommer fram till Kalmar igen och där möter pappa upp mig för att köra mig till sporthallen där jag ska gå första steget i handbollstränarutbildningen. 

Hoppas ni alla har haft en bra vecka, nu är jag tillbaka här igen! Kram





Korsbandsoperation, Resor, Träning | | Kommentera |

Första riktiga skoldagen

Pannkakor med bästa
Hej! Den här dagen har varit så himla lugn. Jag har sovmorgon till 12.15 på torsdagar vilket verkligen är sååå skönt. Dock så kanske den kommer försvinna senare vilket bara får mig att vilja slå skolledningen... Vi får ut det nya schemat imon så det är bara till att hålla tummarna! Idag hade vi bara 1 lektion vilket var psykologi och jag tror faktiskt den kursen kan bli riktigt rolig, men svår. Efter skolan var jag med Fia och vi gjorde pannkakor, drömmens dröm vad gott. Vid 17.30 tiden följde jag med mamma när hon sprang på cykel bredvid, ikväll blev det 12 km och jag känner såhär i efterhand att mitt knä behövde det.
 
De senaste dagarna har jag känt mig väldigt stel och det har gjort ont på knäts insida... Känner mig lite smånervös då jag och min klass på söndag ska till fjällen i 1 vecka. Jag tror vi ska till Åre där vi ska vandra och det har varit lite av ett delmål för mig på vägen, att kunna följa med dit. Och se, nu ska jag med. Vi åker på söndag eftermiddag och är framme måndag morgon. Det kommer bli sjukt tufft för mig men jag tror jag behöver utmaningar i den här stilen för att ha ork att ta mig igenom allt, klarar jag det här så får jag ett bevis på att det går i rätt riktning. 
 
Nu ska jag bara ta det lugnt med mammi och boka lite flygbiljetter upp till Stockholm i höst (wiiihooooo). Kramar
 
Dagbok, Korsbandsoperation | | Kommentera |
Upp